Omkring slutet av järnåldern och tidig medeltid var bebyggelsen i Täby koncentrerad till två åtskilda centralbygder, naturligt avgränsade av det skogs-klädda höjdstråket genom kommunens centrala del. I nordväst bildade byarna Skålhamra, Torslunda, Fällbro, Hagby, Litsby, Såsta, Valla, Broby, Karby, Fittja, Täby och Skogberga en sammanhållen bygd kring Vallentunasjön. I den kustnära östra delen av kommunen låg byarna Löttinge, Arninge, Gribby, Libby, Åkerby, Ensta, Viggeby, Kjula, Tibble, Näsby och Ytterby.
Byarnas gränser möttes i det höglänta obebyggda utmarksområdet. Uppdelningen i två kärnbygder sammanföll med en äldre administrativ indelning i härader. Byarna kring Vallentunasjön ingick under medeltiden i Vallentuna härad medan kustbygdens byar tillhörde Danderyds skeppslag.
I mitten av 1200-talet uppfördes Täby kyrka. De två kärnbygderna införlivades i Täby socken. Under denna tid utvecklades Stockholm till rikets administrativa och politiska centrum, samtidigt som stadens beroende av det agrara omlandet ökade. Att äga mark i stadens närhet blev därför ett sätt att uppnå ekonomisk och politisk makt. I Stockholmstrakten dominerades jordägandet tidigt av adeln, men även kyrkan och klostren ökade sitt markinnehav.
Täby kyrka från 1200-talet.
Början av medeltiden var en expansiv tid, med befolkningstillväxt som resulterade i nyodling och kolonisation av tidigare obebodda skogsbygder. De medeltida nyodlingarna skedde genom etablering av torp på byarnas utmarker. Torpen var även en del i godsens struktur, som underlydande enheter med dagsverksplikt. Visinge, Lövbrunna och Österbyle var ursprungligen torp, som med tiden avskildes som egna enheter.
Kalkmålningarna i Täby kyrkas långhus utfördes på 1480-talet av Albertus Pictor, Albert Målare. Målningarna i takvalven har inte varit överkalkade. Motiven är från bibeln. Den mest kända målningen, Döden spelar schack, som sitter lite undanskymt i trappan till orgelläktaren, har dock inte ett bibliskt motiv.
Fortsätt läs om stormaktstidens säterier och rusthåll.