I slutet av 1940-talet, när Täby socken blev Täby köping, bodde merparten täbybor i villor och småhus. Täby hade då 9 000 invånare. Den nya generalplanen och ombildningen till köping var viktiga förutsättningar för den expansion av flerfamiljshusområden med närcentrum som följde under 1950-talet. I enlighet med generalplanen fortsatte utbyggnaden i anslutning till järnvägens utbredning. Redan tidigt uppfördes mindre kluster av flerfamiljshus vid stationerna i Viggbyholm och Näsby allé. Vid samma tid uppfördes även tjänstebostäder i anslutning till de militära institutionerna vid Näsby slott och Hägernäs. Sjökrigsskolans etablering i slottsmiljön på 1940-talet innebar både flerfamiljshus och radhus. I Hägernäs var den första gruppen med punkthus avsedda för anställda vid flygflottiljen F2.
Efter första världskriget växte nya stadsplaneideal fram. Nu skulle bostadsområden med sol, ljus och grönska lösa trångboddheten och erbjuda alternativ till den täta kvartersstaden. Med 1947 års byggnadslag och byggnadsstadga infördes regionplanen och den kommunala generalplanen. I 1947 års generalplan för Täby köping skissade man på bebyggelse för cirka 6 000 invånare med ett butiks– och medborgarcentrum, skolor, daghem, biograf, bibliotek och sporthall. Ett första steg var att bygga Täbys första höghus, ett åttavånings punkthus, år 1955.
Klicka här för att förstora beskrviningen av generalplanen.
Under en period av intensiv omvandling på 1950-talet tog Täbys nya centralort form vid stationen i Roslags-Näsby. I anslutning till det nya kommunhuset uppfördes en centrumanläggning med omgivande punkthus. Den nya motorvägen stod klar för genomfart i kommunen år 1957. Detta var startskotten på en långvarig byggboom som satte sin prägel på vardagslivet i Täby fram till Storstugans tillkomst i början på 1970-talet.
I kommunens tidigare knutpunkt Täby kyrkby stannade generalplanens ambition att skapa en stadskärna vid ett för tiden spektakulärt höghus och några låga lamellhus. Merparten av tätortens tillväxt kom först på 1960-talet, då en viktig målsättning blev att göra Täby kyrkby mer attraktivt för inflyttning.
Täby kyrkby, punkthuset från år 1955 vid stationen, i förgrunden radhusområdet Midgård, byggt åren 1972–1973. Arkitekt för Midgård, Bengt Söderberg.
I södra delen genomgick Täby på kort tid en påtaglig omvandling från småskaligt stationssamhälle till storskaligt regioncentrum. I och med utbyggnaden av Täby storcentrum och anslutande flerbostadsområden realiserades på kort tid ett av rekordårens första och mest storslagna stadsbyggnadsprojekt. Både Näsbydal och Grindtorp uppmärksammades nationellt och internationellt. Särskilt Grindtorp som började byggas några år innan det stora miljonprogrammet rullades ut var med sina skulpturala bågformade volymer ett projekt som rönte stor uppmärksamhet.
Den parallellt utbyggda Hägernässtaden med monumentala skivhus i höjdläge som stod klara år 1964 var egentligen bara första etappen i ett inte fullt ut realiserat bostadsprojekt som omfattade även markområden i Rönninge och Arninge. Planerna för Rönninge väckte lokalt motstånd. Kommunen valde att istället att skapa ett friluftsområde med Rönninge by som knutpunkt. Arninge utvecklades däremot som planerat för arbetsplatser och extern handel.
Hägernäs centrum byggt åren 1962–1963. Området kallades också Hägernässtaden.
Fortsätt läs om den moderna villastaden.