Täby har ett rikt nät av historiska vägar med ursprung i väg-och brobyggande under vikingatid. Kring Fresta- och Skålhamravägen finns flera runstenar som visar att vägarna kan följas tillbaka till järnålderns och medeltidens ridstigar.
Täby under 1900-talets början.
Det småskaliga lokala vägnätet inom dalgångarna knöt samman gårdar och byar, medan regionala förbindelser mellan större bygder gick via landsvägarna. De äldre landsvägarna har med tiden breddats, rätats ut och anpassats till det moderna samhällets villkor, men utgör stommen i dagens vägnät. Det historiska vägnätet avspeglas idag av den slingrande vägstrukturen anpassad till topografi och äldre markslagsgränser, liksom lämningar längs vägar såsom runstenar och milstolpar.
Ensta var det första gästgiveriet för resande från Stockholm mot Roslagen. Från 1780-talet var Ensta också tingsplats för Danderyds skeppslag. Utöver Ensta fanns flera krogar längs landsvägarna, bland annat vid Löttingelund, Vallabrink och Ella.
Ella krog, var dagsverkstorp och krog under Ella, senare friköpt gård. Täbyvägen byggdes som ”kungsväg” vid mitten av 1600-talet. Krogverksamheten bedrevs från omkring 1750 och 100 år framåt, foto från Kulturarv Stockholm, fotograf okänd.
Med 1800-talets industrialisering revolutionerades transportväsendet. Tidens tekniska landvinningar och nya transportmedel förändrade samhället i grunden.
Ångbåtstrafiken utvecklades och följdes därefter av järnvägens utbyggnad. Roslagsbanan öppnades för trafik på 1880-talet med stationer vid Täby och Roslags-Näsby och senare en utbyggd gren från Altorp, som var en del av Djursholmsbanan. Den senare grenen förlängdes till Lahäll år 1928 och till dagens slutstation i Näsby park år 1937.
Täby järnvägsstation, foto taget cirka år 1925. I bakgrunden syns Täby kyrkas branta tak, foto från Järnvägsmuseet.
De nya effektiva transportsystemen fick stor betydelse för Täbys tätortsutveckling och för handeln med jordbruksprodukter och andra varor tillhuvudstaden. Järnvägen möjliggjorde bland annat transporter av färskvaror över längre sträckor. I järnvägens spår följde nya samhällsbildningar i anslutning till stationerna, där handel och service blandades med bostadshus.
På samma sätt som järnvägen kom bilismen och det bilburna moderna samhället att förändra landskapet. Privatbilismens genombrott under 1950–60-talen ställde krav på förbättrad vägstandard. Det äldre landsvägsnätet byggdes ut och anpassades till helt andra trafikvolymer och hastigheter. Ett nytt vägnät växte också fram vid sidan av den historiska vägstrukturen.
Motorvägen från Danderyd genom Täby invigdes år 1957 och blev en del av E18. Idag utgör E18 och Norrortsleden, som stod klar år 2008, centrala regionala pulsådror för trafik genom Täby.
Det moderna trafiklandskapet gav upphov till nya knutpunkter. Längs de större kommunikationslederna har handels-och verksamhetsområden med stormarknader, bensinmackar, lager, industrier, kontors-och företagsparker etablerats. Arninge handels-och verksamhetsområde har till exempel sedan 1970-talet utvecklats till en målpunkt i anslutning till det regionala vägnätet och annonserar sig tydligt med skyltar, av- och påfarter, storskaliga byggnader, parkeringsplatser och numera även genom en ny station på Roslagsbanan.
Den tidiga tätortsutvecklingen var även starkt kopplad till att jordägandet kring Stockholm ofta var samlat till få stora ägare. Det underlättade köp och planläggning av större sammanhängande egnahemsområden och områden för villatomter. De stora jordegendomarna har därmed både haft en konserverande effekt på landskapet och satt ramarna för den bebyggelseutveckling som följde under 1900-talet.
Den storskaliga förändringen av landskapet i Täby gick hand i hand med Roslagsbanans tillkomst på 1880-talet. Tillsammans med ångbåtstrafiken som hade trafikerat Värtan alltsedan 1860-talet samverkade tågtrafiken med ångbåtsbryggor vid bland annat Näsby slott, Viggbyholms gård och Hägernäs.
I och med järnvägsutbyggnaden blev det mer lönsamt för de stora markägarna att sälja av mark till tomtbolag och industrietableringar än att fortsätta med jordbruket. Stationssamhällen med tillhörande småskalig service växte inledningsvis fram på de tidigare herrgårdarnas marker i nuvarande Roslags-Näsby, Viggbyholm och Täby kyrkby. Det blev starten för en alltmer utbredd villabebyggelse som tog fart på allvar först en bit in på 1900-talet. Inflyttningen var till att börja med sparsam. De nyinflyttade utgjorde främst arbetskraft knuten till järnvägen och dess tillhörande service. Merparten av Täbys övriga invånare arbetade ännu inom lantbruket på någon av de många gårdarna eller torpen, varav vissa var friköpta småbruk.
Fortsätt läs om villastäder.