Villastäder
Villabyggandet i södra delen av Täby fick en skjuts i och med att tomtstyckning kom igång i Roslags-Näsby och angränsande Enebyberg. Under perioden 1907–1920 uppfördes omkring 80 villor i Roslags-Näsby av Näsby Fastighets AB, som startades av markägaren Carl Robert Lamm vid Näsby slott. Med tillkomsten av en järnvägsstation vid Viggbyholm 1903 började även Viggbyholms gård stycka av tomter norr om spåret. Vid tiden för att hållplatsen fick stationsstatus år 1910 fanns ännu bara ett trettiotal villor i Viggbyholms Norra Villastad, men utbyggnad hade nu även påbörjats söder om stationen.
Foto: Karta som visar byggnader med nybyggnadsår år 1200–1919 enligt fastighetsregistret. Den äldsta bebyggelsen i Täby är den gamla gårdsbebyggelsen med dess torp. Den äldsta villabebyggelsen i Täby finns vid Roslagsbanans stationer i Roslags-Näsby, Viggbyholm, Täby kyrkby och Byle.
Villa i Mosstorp, byggd år 1926 i 1920-talsklassicism.
Norrut vid Täby kyrkby inleddes styckning av stationsnära tomter enligt en storskalig styckningsplan från år 1907 som omfattade sammanlagt 1 000 tomter på ömse sidor om järnvägen. Markområdet omfattade ägor från både Täby by och Byle gård. I det som kom att kallas Täby Villastad uppfördes fram till första världskriget omkring 250 villor. Till följd av krigsutbrottet och en avslagen stadsplan till följd av brister i vägnät och avloppshantering avtog byggandet. Trots 1920-talets bildande av Täby municipalsamhälle fortgick de kostsamma sanitära problemen. Det påverkade även invånarantalet som fram till slutet på 1940-talet i princip var oförändrat. Inte heller 1940-talets generalplan fick något stort genomslag i Täby kyrkby.
Villa i Byle, byggd år 1911 i jugendstil.
Viggbyholms goda kommunikativa och naturnära läge var viktig vid lanseringen av den nya stadsplanen för Viggbyholms Park-och trädgårdsstad 1919. Vid den här tiden beboddes de stationsnära områdena av knappt 150 personer. Lanseringen låg i linje med stadsbornas efterfrågan på hälsosamma livsmiljöer långt från stadens larm och smuts. Den tänkta planeringen tog dock aldrig riktigt fart, istället byggdes inledningsvis främst sportstugor och planförslagets trädgårdsstadsambitioner kom senare att revideras.
Efter andra världskriget inleddes utbyggnaden av det nya välfärdssamhället och nu förverkligades många av 1920-och 1930-talets idéer om folkhemmet. Bostadsbyggandet tog särskild fart på den storstadsnära landsbygden i anslutning till områden med goda kommunikationer. Med den tilltagande bilismen och införandet av mer frekvent pendeltågs-trafik växte staden ytterligare längs de storskaliga kommunikationsstråken. Reglerad arbetstid och lagstadgad semester kom på 1930–40-talen att innebära en ny epok där den tätortsnära landsbygden fick allt större betydelse för stadsbefolkningens rekreation och friluftsliv.
Täby hade vid tiden flera områden som inledningsvis marknadsfördes som fritidshusområden. Både Näsbypark och Lahäll var från början främst tänkta för gles, småskalig sommarstugebebyggelse. Lahäll planerades exempelvis enligt tidens naturorienterade ideal för sportstugor med tillhörande friluftsmöjligheter i form av sportfält. Med förbättrade kommunikationer genom den successiva förlängningen av Djursholmsbanan till Lahäll och Näsbypark följde snart en alltmer utbredd villabebyggelse. I området öster om Näsby slott fanns bara några år efter planläggning omkring 200 bebyggda tomter. Ett krav från slottsherre Carl Robert Lamm, som på 1920-talet hade sålt både sitt fastighetsbolag och stora delar av sin mark till de nya ägarna av Näsby Fastighets AB, var att bevara så mycket som möjligt av parknaturen och låta strandområden vara tillgängliga för alla invånare.
Plankarta från 1926 över Näsby Sportstad, numera Näsbygård som visar stora områden för idrottsanläggningar. Länskällan, Ivar Haeggströms boktryckeri, kommunarkivet Täby
Fortsätt läs om Täby blir köping.