Under yngre järnåldern hade stora delar av de tidigare vattenfyllda dalgångarna grundats upp och torrlagts. Nu koncentrerades bebyggelsen till områ¬den där förutsättningarna för odling var gynnsamma och kommunikationerna goda. Dalgångarna togs i anspråk.
I övergången mellan äldre och yngre järnålder lades grunden till senare tiders byar och gårdar. Gårdar lokaliserades till höjdlägen nära eller på samma plats som de historiskt kända bytomterna. Ägorna markerades med gårdsgravfält och runstenar samt gavs nya namn med ändelserna -stad (-sta) och -by.
Runt år 1 000 e.Kr., i slutet av vikingatiden, genomgick samhället stora förändringar i och med kristendomens intåg, följt av en framväxande kungamakt. Samhället och landskapet fick en fastare administrativ indelning och kommunikationsstråken en ökad betydelse. För att lättare kunna ta sig fram landvägen fanns behov av att förbättra vägarna och bygga broar över sanka partier.
En stor mängd runstenar uppfördes under den här tiden i Skandinavien, med likartad information i inskrifterna. Resandet av runstenar under sen vikingatid brukar betraktas som ett kristet fenomen och många av ristningarna har kristna referenser. Många runstenar restes i anslutning till vägar och broar, ofta till minne efter den som lät bygga bron. De många likartade runskrifterna från vikingatiden tyder på ett övre samhällsskikt som tidigt anammade den nya religionen.
Täby är tillsammans med Vallentuna det område i landet som har flest runstenar från sen vikingatid. I Täby vittnar runstenarna om framförallt två släkter, Jarlabanke och Skålhamra.
Karta Täby för 2 500 år sedan.
Jarlabankesläkten var dominerande i området kring Vallentunasjön. Jarlabanke och hans släkt nämns i inte mindre än 16 runinskrifter, en del resta av Jarlabanke själv. På fem av de runstenar som Jarlabanke låtit resa står att han ensam ägde hela Täby. Det Täby som nämns i runinskrifterna anses ha legat i närheten av där Täby kyrka senare uppfördes eller Täby prästgård. Vad Jarlabanke egentligen ägde är oklart, men han och hans släkt bör ha haft en stor betydelse i området. På runstenarna nämns inte bara brobyggen, utan även resor till fjärran länder. En del av stenarna är minnesstenar resta vid gravar eller som minne av någon som försvunnit utomlands.
I den norra delen av Täby utmärker sig Skålhamrasläkten, vars inflytande sannolikt har sträckt sig västerut mot Sollentuna. Ulf i Skålhamras familj manifesterar sin makt på tidiga runstenar i Risbyle och anses ha bott på Skålhamra. Även på Skålhamrasläktens runinskrifter finns tydliga kristna referenser, både genom krucifix och med kristna böner om ljus och paradis.
Runsten (L2015:9651) vid Jarlabankes bro i Täby kyrkby. Texten på stenen är i översättning; ”Jarlabanki lät resa dessa stenar till minne av sig själv medan han levde, och gjorde denna bro för sin ande, och (han) ensam ägde hela Tábýr. Må Gud hjälpa hans ande.”
Runsten (L2015:9865) vid Risbyle, på västra sidan Vallentunasjön. På stenens mitt syns Dagmarskorset som har blivit Täbys kommunvapen. Texten på stenen är i översättning ”Ulf i Bårresta högg stenen efter Ulf i Skålhamra, sin gode frände. Ulfkell lät hugga.”
Fortsätt läs om från medeltid till reformation.