Ensta

Förnyelseplaneringen märks både i form av förtätningar inom kvarteren och genom nya enhetliga kvarter i det tidigare skogsområdet i norr. Området präglas fortfarande i hög grad av den naturanpas­sade planeringen, med ett slingrande vägnät och lummiga, kuperade tomter. Den gradvisa utbygg­naden har gett området ett skiftande villabestånd, med både äldre villor och moderna typhus. Trots en gradvis förtätning domineras intrycket ännu av de talrika, tidstypiska varianterna av efterkrigstidens varierade och gedigna tegel-och putsarkitektur. Delar av området har setts över och regleras av en ny detaljplan som bekräftar befintlig bebyggelse, samtidigt som det ska vara möjligt att effektivisera markanvändningen genom större byggrätter och mindre tomter. Högt över villabebyggelsen reser sig vattentornet, byggt år 1964.

Huvudbyggnaden är timrad och har sadeltak täckt med röda tvåkupiga betongpannor med bred frontespis. Fasaderna är spritputsade i ljus beige-vit kulör med släta fönsteromfattningar. Bottenvåningen har tvåluftsfönster med mittpost och den övre delen är täckt med en målad skiva. På övre våningen finns tvåluftsfönster med spröjs. På ett foto från år 1904 har byggnaden fönster med fyra lufter, så kallade flaggfönster.

Fönstersnickerier och dörrar är målade är i ljus grön kulör. Förstutrappan har tak och räcken med snickarglädje. Den låga västra flygelbyggnaden är också timrad och har valmat tak mot norr, täckt med enkupigt tegel. Fasaderna är klädda med ljust grå lockläktpanel samt vita fönsterfoder och snickerier. Flygelbyggnaden har tvåluftsfönster med sex rutor och spröjs. Norr om huvudbyggnaden har det funnits en ladugård, både den och den östra flygelbyggnaden revs under 1900-talet.

Ensta krog har högt lokal-och samhällshistoriskt värde genom sina publika funktioner och har även högt byggnadsmaterialvärde, genom att den ursprungliga konstruktionen är bevarad.

Villorna är uppförda i en eller två våningar med fasader i rött eller gult tegel och med grå putsad sockel. Typiskt för tiden är uppdelningen av byggnaden i två eller flera delar som förskjuts mot varandra. I de skyddade innerhörnen har entréer och uteplatser placerats. Det finns bevarade entrépartier med sidoljus och fönstersnickerier i fernissat ädelträ. Några byggnader har smidesräcken vid trappor och balkonger. Ett hus har integrerade hängrännor och stuprör i koppar. Låga häckar eller staket avgränsar trädgårdarna mot gatan. Fruktträd, dekorativa grupper av barrväxter och rosenbuskar är luftigt utplacerade på gräsmattor.

En villa byggd år 1959 med fasader av rött tegel. En liten vädringsbalkong har ett smidesräcke. Byggnaden består av två delar förskjutna mot varandra. Arkitekt Sixten Magnusson.

Omsorgen om material och detaljer är kännetecknande för bebyggelsen i området och bidrar till helhetsintrycket och de höga arkitektoniska värdena.

Villorna är uppförda i en eller två våningar med fasader i rött eller gult tegel och med grå putsad sockel. Typiskt för tiden är uppdelningen av byggnaden i två eller flera delar som förskjuts mot varandra. I de skyddade innerhörnen har entréer och uteplatser placerats. Det finns bevarade entrépartier med sidoljus och fönstersnickerier i fernissat ädelträ. Några byggnader har smidesräcken vid trappor och balkonger. Ett hus har integrerade hängrännor och stuprör i koppar. Låga häckar eller staket avgränsar trädgårdarna mot gatan. Fruktträd, dekorativa grupper av barrväxter och rosenbuskar är luftigt utplacerade på gräsmattor.

En villa byggd år 1959. Denna villa har flera förskjutningar i fasaden. I de skyddade hörnen finns entré, biluppställning och uteplats. Det assymetriska byggnadssättet är karaktäristiskt för 1950-talet. Formspråket är avskalat, takfot och stuprännor är integrerade i byggnaden. Arkitekt Bo Möller

Villorna är uppförda i en eller två våningar med fasader i rött eller gult tegel och med grå putsad sockel. Typiskt för tiden är uppdelningen av byggnaden i två eller flera delar som förskjuts mot varandra. I de skyddade innerhörnen har entréer och uteplatser placerats. Det finns bevarade entrépartier med sidoljus och fönstersnickerier i fernissat ädelträ. Några byggnader har smidesräcken vid trappor och balkonger. Ett hus har integrerade hängrännor och stuprör i koppar. Låga häckar eller staket avgränsar trädgårdarna mot gatan. Fruktträd, dekorativa grupper av barrväxter och rosenbuskar är luftigt utplacerade på gräsmattor.