Områdets karaktär
På 1400-talet hade byn Gribby som låg sydost om nuvarande Gribbylunds gård fyra gårdar. Byn Libby hade två gårdar. Byarna förvärvades av slottsbyggmästare Abraham Robsahm 1793 som uppförde nya mangårds-och ekonomibyggnader. Robsahm kallar sitt gods Grefbylund, senare Gribbylund.
Gribbylund har vuxit fram i olika etapper. Vid vattnet, på ägorna till de gamla gårdarna Gribby, Libby och Hästängen, syns fortfarande rester av det tidigare odlingslandskapet som ännu i början på 1900-talet dominerade området. Löttingelund växte fram på 1970-och 1980-talen genom omvandling av sommarstugor och senare genom avstyckning av de stora tomterna. Ett äldre dragontorp, Råstugan, finns bevarat och har skydd i detaljplan.
Gribbylunds gård köptes upp av Gribbylunds kristna egnahemsförening år 1919 och gårdens marker började styckas av till sommarstugetomter. Från 1940-talet började en omvandling till permanentboende på stora tomter. Kommundelen var glest bebyggd med villor och sommarhus ända fram till 1970-talet, då planeringen för dagens täta villakvarter tog fart. Villabebyggelsen består till största delen av typhus från 1970- och 1980-talen och det finns flera områden med radhus och kedjehus.
När området vid Gribbylunds gård skulle planeras var närheten till sjön och det rekreativa gröna stråket samt skogsklädda höjdpartier en viktig utgångspunkt. Det var en bärande karaktär i det vinnande förslaget till nytt kommundelscentrum, ”Gröna Lund” år 1983. Ett skifte från 1970-talets mer storskaliga och produktionsanpassade stadsbyggnadsideal till postmodernismens anpassning till platsen och referenser till äldre byggnadskonst märks, såväl i den sammanhållna centrummiljön med flerfamiljshus i lägre skala som i de småskaliga grupphusenheterna.
Löttingelund växte fram på 1970- och 1980-talen genom omvandling av sommarstugor och senare genom avstyckning av de stora tomterna. Ett äldre dragontorp, Råstugan, finns bevarat och har skydd i detaljplan.
Löttingelund, Råstugan är ett dragontorp som har hört till Väster Arninge, stugan nämns år 1772.
Värdefull kulturmiljö
I Kulturmiljöer i Täby beskrivs olika områdens karaktär, med särskilt fokus på områden som har höga kulturmiljövärden. Områdesbeskrivningarna samt råd och riktlinjer ska ge stöd för bedömning av vilka kulturmiljövärden som är speciella för området.
Gribbylunds gård, gårdscentrumet med mangårdsbyggnad och flyglar är relativt välbevarat. Flera av de mindre ekonomibyggnaderna finns också kvar, men av ladugården finns bara grunden kvar.
Gribbylunds gård
En mäktig allé som leder från Gribbylundsvägen, genom centrumbebyggelsen, till Gribbylunds gård. Huvudbyggnaden från 1880-talet har putsad vit fasad, grov spritputs för väggytor och slät puts vid hörn och fönsteromfattningar. Byggnaden har sadeltak som är klätt med svart plåt, frontespis på entréfasaden mot väster och en framträdande mittdel mot öster. Flygelbyggnaderna inramar gårdsplanen på entrésidan. De är något äldre än huvudbyggnaden och ger ett ålderdomligt intryck. Båda har rödfärgade fasader, den södra med stående lockläktpanel och den norra med liggande spontad panel. Båda har vita fönsterfoder, vindskivor och knutar. Taken är brutna, täckta med tegelpannor och det finns endast en liten takkupa över respektive entré. Några av de mindre ekonomibyggnaderna är bevarade. Det finns två magasinsbyggnader, den ena med vällingklocka.
Gribbylunds gård med kvarvarande ekonomibyggnader utgör en viktig del i berättelsen om Täbys utveckling från landsbygd till tätort. Gårdscentrumet är relativt välbevarat, den vitputsade huvudbyggnaden som byggts under sent 1800-tal har rustats upp och tillgänglighetsanpassats.
Råd och riktlinjer för Gribbylunds gård
- Flygelbyggnaderna är viktiga för gårdsbilden och bör sparas.
- Underhåll huvudbyggnader och flyglar med traditionella material och metoder.
- Behåll ekonomibyggnadernas volymer, material och enkla karaktär vid renovering.
Gribbylunds centrum
Kommundelscentrumet byggdes på 1980-talet efter en arkitekttävling utlyst år 1979 som vanns av HSB:s arkitektkontor med förslaget ”Gröna Lund”. Området har flerbostadshus med ljusa tegelfasader, grupperade i fem grupper med ungefär 500 bostäder i varje. I tävlingsförslaget benämndes delarna enklaver.
Gribbylund, kvarteret Fållbänken uppfördes av det tidigare kommunala bostadsbolaget Täbyhus. Arkitekter Engstrand & Speek.
Spegeln
Gribbylund, kvarteret Spegeln, byggdes av HSB. Bostäderna är uppförda i gårdar om cirka 50 lägenheter, lagom många för att de boende ska känna gemenskap och ansvar för den gemensamma miljön. Arkitekt HSB:s arkitektkontor.
Kvarteret Spegeln, söder om centrum, uppfördes av HSB. Byggnaderna i ljust rött tegel är grupperade i fem kvarter, med tvåvåningslängor som har ett högre hus vardera. Även i detta område har de höga husen sadeltak med tvärställd nock. Den breda gaveln har ett dekorativt vitt parti högst upp och vita takfötter. Kvarteret Soffan med parhus och radhus ingick också i tävlingsområdet. Dessa byggnader är uppförda i två våningar med sadeltak täckta med röda betongpannor. Nedre våningen har fasad av gult tegel och den över delen av fasaden har liggande vit träpanel. Röd plåt utgör övergången mellan tegelfasad och träpanel. Fönstersnickerierna är vita.
Områdets planering utifrån platsens kvaliteter, med omsorg om gårdsrum mellan husen och husens gestaltning, är ett tydligt exempel på postmodernismens reaktion mot modernismens storskaliga byggande.
Långbänken
Terrasshusen i kvarteret Långbänken ritades av FFNS arkitektkontor. Arkitekt Björn Janlert.
I norr, närmast Rönningesjön, byggdes kvarteret Långbänken. Det består av fem terrasshus, med stora sydvända balkonger med fasta planteringslådor. En liten äldre timrad stuga finns intill flerbostadshusen.
Fållbänken
Gribbylund, kvarteret Fållbänken uppfördes av det tidigare kommunala bostadsbolaget Täbyhus. Arkitekter Engstrand & Speek.
Två enklaver, kvarteren Bokhyllan och Fållbänken, uppfördes av det tidigare kommunala bostadsbolaget Täbyhus. Byggnaderna har sadeltak med tvärställd nock som gör att höjden varierar mellan två till fem våningar. Fasaderna är uppförda i gult tegel. Balkongerna, som är placerade indragna i hörn, har gula plåträcken. Gavlarna saknar takutsprång, men takfallets nedre del har kraftig trägesims.
Torpet Litzen, en 1800-talsbyggnad i kvarteret Fållbänken, är relativt väl bevarat.
Råd och riktlinjer för Gribbylunds centrum
- Gribbylunds, för 1980-talet tidstypiskt planerade, centrumanläggning med formmässigt sammanhållen ljus tegelarkitektur är känslig för tillägg och ombyggnader som ändrar den enhetliga karaktären.
- Torpet Litzen, en båtsmansstuga i kvarteret Fållbänken och uppförd på 1800-talet, är en länk till platsens äldre historia och är därigenom värdefull. Torpet har en traditionell utformning med faluröd horisontell panel, vita knutar och fönsterfoder samt sadeltak med tegelpannor. Underhåll bör ske med traditionella material och metoder.
Hästängen
Gården vid Rönningesjön skildes från Rydboholms gods år 1787. Vid mitten av 1800-talet byggdes huvudbyggnaden om så att den fick nuvarande originella utseende, med tvärställd nock och höga gavelpartier. Byggnaden revs och återuppfördes likt originalet år 1978. En bit upp i backen strax söder om huvudbyggnaden finns ”Templet”, en timrad byggnad från år 1787, som har använts för sammankomster. Två enbostadshus och äldre ekonomibyggnader finns i gårdsmiljön. Områdets kulturvärden har skydd i detaljplan.
Hästängens gård, entrésidan med veranda.
Råd och riktlinjer för Hästängen
- Bevara ekonomibyggnaderna och underhåll med traditionella material och metoder.
Kvarteret Buteljen, Armébacken
Ett enhetligt och karaktärsfullt parhusområde från 1991, med fasader av grönmålad lockpanel. Vita paneler täcker burspråk som går i två våningar och fönstersnickerierna är vita. Husen har pulpettak och följer gatans lutning. Mellan parhusen på västra sidan finns låga carportar med utstickande tak som också skyddar entrédörrarna. På östra sidan finns balkonger som bärs av rödmålade pelare, med plats för biluppställning under. Byggnaderna är ritade av Lars Starland, FFNS arkitektkontor.
Kvarteret Buteljen, där parhusen ligger tätt intill Armébacken. Arkitekt Lars Starland, FFNS arkitektkontor.
Råd och riktlinjer för kvarteret Buteljen, Armébacken
- Kvarteret Buteljen har en stark egen karaktär, där både enhetlig färgsättning och formspråk bidrar. Behåll originalkulörer. Eventuella tillägg bör placeras så att de inte blir synliga från Armébacken.
Kvarteret Kammaren
Kvarteret Kammaren är ett välbevarat och fortfarande enhetligt kedjehuskvarter från år 1976. Byggnadstypen var vanlig i mitten av 1970-talet och finns i flera områden i Täby. Bottenvåningarna är klädda med fasadtegel. Bostadsdelen har branta tak med röda betongpannor, gavlar i brunmålad stående träpanel och bruna fönstersnickerier. Några hus som har långsida mot gatan har två små takkupor. Vid varje hus finns ett garage med platt tak, takband, front och port i brunmålad träpanel. Kombinationen av tegel och träpanel i fasaderna och den mörka färgsättningen är karaktäristisk för tiden. Tomterna är små om cirka 300 kvadratmeter. Låga häckar och staket inramar tomterna mot gatan. Husen är placerade så att de omger en skyddad gård med trädplantering och lekyta.
Kvarteret är ovanligt enhetligt och väl bevarat. Det är ett fint exempel på hur den rationella och storskaliga husproduktionen på 1970-talet kan skapa goda bostadsmiljöer.
Råd och riktlinjer för kvarteret Kammaren
- Behåll originalkulörer och putsa inte över tegelfasader. Behåll originalformat på fönster.
- Tomternas karaktär med låga häckar och öppenhet mot gaturummet bör beaktas vid eventuella förändringar.
Fornlämningar
Gribbylund gränsar i norr till den höjdrygg och vattendelare som i sydvästlig-nordostlig riktning sträcker sig från Skarpäng till Vågsjö och som i äldre tid delade Täby i en sydlig och en nordlig del. Inom Gribbylund ligger höjdnivåerna på mellan 15–40 meter över havet. I slutperioden av stenåldern var vattennivån 25 meter högre än idag. Stora delar av Gribbylund liksom andra delar av Täby stack då upp över vattenytan och bildade ett skärgårdslandskap. Några lösfynd är funna i Gribbylund som kan vara tecken på att stenålderns jägare och samlare vistats här. Från bronsåldern och äldre järnåldern finns flera spår av att mänskligt liv i Gribbylund.
Gravfält, cirka 70 x 50 meter bestående av cirka 20 gravar. Gravarna utgörs av runda stensättningar cirka 4–7 meter i diameter (15 av gravarna är 4–5 meter i diameter och fem av dem är 6–7 meter i diameter) och 0,2–0,5 meter höga. En grav som är sju meter i diameter, är belägen längst i nordväst och har en fyllning av 0,4–0,8 meter stora stenar. Övriga gravar är övertorvade men har i ytan enstaka stenar.
Del av gravfält 45 x 30 meter nord-syd bestående av cirka tio gravar. Gravarna utgörs av en hög, sju runda stensättningar, en rektangulär stensättning och en närmast triangulär stensättning. De är alla daterade till tidig vikingatid, sannolikt 900-talet.
Stensträng, cirka 120 meter lång, vällagd och distinkt. Belägen cirka 300 meter sydväst om Hästängens gård i hagmark. Den har troligen varit längre innan bebyggda tomter avbrutit strängen.
Gravfält 55 x 25–35 meter nord-syd, bestående av cirka 15 fornlämningar. Dessa består av fyra högar och elva runda stensättningar.
Röse och hägnad vid Rusthållarevägen
Den ena fornlämningen är ett röse från bronsålder– äldre järnålder, som är tio meter i diameter och cirka en meter högt. Den andra fornlämningen är en 40 meter lång stensträng, cirka 1–2 meter bred och 0,1–0,3 meter hög.
Domarringen – gravfält vid Domarringsvägen
Gravfält från järnåldern med en så kallad domarring. Graven är tio meter i diameter och består av sex klumpstenar i en krets samt en sten i mitten. I folktradionen har domarringar ansetts vara platser för rättsskipning, därav benämningen. Men arkeologiska undersökningar har visat att de är gravar. På gravfältet finns ytterligare 14 gravar i form av runda stensättningar.
Fångstgrop ”Varggrop” vid Löttingelundsvägen
Fångstgrop med kallmurade sidor, cirka tre meter djup med plan botten. Runt kanten finns en vall. Tidsperiod är ej fastställd, men fångsttekniken förbjöds i 1864 års jaktstadga. Varggropen användes troligen för att fånga in varg och räv, genom att gropen täcktes över med ris och att ett lockbete placerades i mitten.
Johanneskällan
Johanneskällan är en trefaldighetskälla som är dokumenterad ända sedan 1700-talet. Källans inklädnad är restaurerad och vattnet, som är drickbart, leds med självtryck ut i ett rör vid strandkanten.