Skålhamra

Områdets karaktär

Skålhamra som bebodd plats har en mer än 1 000- årig historia. Ulv i Skålhamra finns omnämnd på runstenar i trakten runt Vallentunasjön. Skålhamra, som tidvis hört till Fresta socken, var ett tag ett säteri, blev rusthåll från 1690-talet och ägdes under 1800-talet av olika grosshandlare. En ny för tiden representativ mangårdsbyggnad i trä uppfördes år 1880. Numera ägs Skålhamra, huvudbyggnaden och en del av ekonomibyggnaderna samt ett större markområde mot Vallentunasjön av en golfklubb.

Klicka här för att se en förstorad kartbild.

Till Skålhamra rusthåll hörde ett flertal torp, varav en del ännu finns kvar. Utmed Skålhamravägen ligger Skålhamra dragontorp som tjänade som bostad för ryttaren och även dagsverkstorpet Risbyle.

Torslunda är en av Täbys få bymiljöer som inte omvandlats till en större brukningsenhet och speglar en äldre bystruktur från tiden före laga skiftet. Gårdarna ligger samlade på en moränkulle i dalgången. Mangårdsbyggnaderna är placerade på rad norr om den gamla bygatan och större ekonomibyggnader söder därom. Den äldre bystrukturen är fortfarande avläsbar genom kvarvarande gårdar på den gamla bytomten.

Fällbro bestod ursprungligen av en by med tre gårdar spridda utmed Skålhamravägen. Idag finns Sandtorp längst i norr. I söder finns en av gårdsmiljöerna kvar med framförvarande stenmur utmed den forna bygatan. Den lantliga omgivningen föreställde landsbygden i Småland i utomhusscener i de Åsa-Nisse-filmer som spelades in under 1950- och 1960-talen.

Det slingrande terränganpassade vägnätet som länkar samman bebyggelsen i dalgången har förhistorisk kontinuitet. Skålhamravägen kantas av runstenar och gravfält på flera platser. Söder om Fällbro fanns ett vadställe över Hagbyån och i omgivningen finns tre runristningar som omnämner vikingatida brobyggen.

Värdefull kulturmiljö

I Kulturmiljöer i Täby beskrivs olika områdens karaktär, med särskilt fokus på områden som har höga kulturmiljövärden. Områdesbeskrivningarna samt råd och riktlinjer ska ge stöd för bedömning av vilka kulturmiljövärden som är speciella för området.

Större delen av området ligger inom riksintresse för kulturmiljövården, Skålhamravägen (AB 71). Det rör sig om en så kallad centralbygd med herrgårdslandskap och vägsystem med rötter i en forntida stormannabygd och med anknytning till kungamakten. Här finns bland annat äldre vägsträckningar och många runstenar och gravfält. Detta ställer höga krav på gestaltning och placering av byggnader i landskapsrummet. Om ett område har pekats ut som ett område av riksintresse för kulturmiljövården så är det sannolikt att området har sådana värden att det också utgör ett sådant särskilt värdefullt område som avses i plan-och bygglagen PBL 8 kapitlet 13 §.

Skålhamras representativt utformade gårdsmiljö med alléprydd uppfartsväg, mangårdsbyggnad och storskaliga ekonomibyggnader nyttjas av en golfklubb. År 1636 är Skålhamra en by med två gårdar och torpet Risbyle, som då ligger vid Vallentunasjöns strand. Mangårdsbyggnaden vid Skålhamra är uppförd i början av 1880-talet och har många bevarade byggnadsdelar. Fasaden av herrgårdsgul spontad panel med vitmålade fönsterfoder och lister har i äldre tid varit rödfärgad. Takets svarta skivtäckning av plåt med ståndrännor är skickligt utförd. På entrésidan finns en glasveranda och på båda sidor finns breda frontespiser på andra våningen. Mot trädgården har byggnaden en rundad utbyggnad. Till gårdsmiljön hör även bevarade ekonomibyggnader, östra logen, ett vagnslider, ladugård och arrendatorsbostad. Skålhamra dragontorp är byggt år 1796 och ligger intill Skålhamravägen ett par hundra meter norr om gårdsbebyggelsen. Torpet restaurerades år 2000, senare tillbyggnader revs och byggnaden återställdes till en enkelstuga.

Skålhamra gårds huvudbyggnad. Fasaden är herrgårdsgul nu, men har tidigare varit rödfärgad.

Torslunda

Torslunda by har tre gårdar, från öster är dessa Nedergården, Mellangården och Övergården längst i väster. Nedergårdens bostadshus ligger samlade och har behållit sitt traditionella utseende. Däremot är ekonomibyggnaderna avstyckade. Mellangårdens huvudbyggnad, en villa uppförd i tegel, är från år 1967. Övergårdens huvudbyggnad omgestaltades i mitten av 1900-talet. På tomten finns ett äldre hus uppförd i en numera ovanlig byggnadsteknik, ett kubbhus. Från de ursprungliga gårdarna har avstyckningar för enbostadshus gjorts och den äldre strukturen har blandats upp med ny bebyggelse.

Övergården i Torslunda by. Huset i förgrunden är ett kubbhus som är byggt i en äldre byggnadsteknik med stomme av stående virke och utfackning av vedträn och lerputs.

Fällbro

Fällbro kallas också Sextingstorp för att den omtvistade gränsdragningen tog sex ting att fastställa. De traditionellt rödmålade bostadshusen ligger en bit ifrån vägen på en höjdrygg. De gröna ytorna är generösa och ekonomibyggnaderna är förhållandevis små. Stenmuren mot Skålhamravägen är ett viktigt karaktärsdrag.

Fällbro, bebyggelsen är placerad på moränryggen.

Råd och riktlinjer för Skålhamra - Torslunda -Fällbro

Området är känsligt för nya tillägg som i placering, skala, materialval, färgsättning och utformning påtagligt avviker från, eller saknar
samband med, miljöns agrara karaktär och rådande bebyggelsemönster.
Befintliga karaktärsdrag ska tillvaratas. Den äldre bebyggelsestrukturen och lokala byggnadstraditionen ska fortsatt vara tongivande i landskapsbilden. Eventuella nytillskott bör placeras på traditionella bebyggelselägen och undvika jordbruksmark för att knyta an till den agrara miljön.
Ombyggnader och nya tillägg i anslutningtill traditionella gårds- och torpmiljöer bör utformas nedtonat och anpassas i skala, material, färgsättning och formspråk till omgivande bebyggelse och tomtstorlek.
En tydlig hierarki i bostadsbyggnaders gestaltning bör eftersträvas. Gårdarnas byggnader och gestaltning skiljer sig från torp- och egnahemsbebyggelsens småskaliga bebyggelse.
I det öppna odlingslandskapet är graden av visuell exponering stor. Relativt små tillägg och förändringar kan bli synliga på långt håll och påverka utblickar, kulturhistoriska sammanhang och visuella samband av betydelse för läsbarheten och upplevelsen av landskapet.
Den historiska terränganpassade vägstrukturen är känslig för ingrepp som innebär uträtning, breddning och rationalisering av vägsystemet. Skålhamravägen är en särskilt känslig vägmiljö.

Fornlämningar

Runristningar på hällar (L2015:9357) (L2015:9358)

Vid Fällbro finns tre runristningar i berghällar. Två
av dem ligger tillsammans vid en bäck och markerar
gränsen mellan två ägor. Mellan dem syns spår efter
den vikingatida vägsträckningen. Den tredje hällen
finns mitt framför dagens Fällbro gård, som har
förhistoriska anor.

Om bilden: Runristning på häll söder om Fällbro bro (L2015:9357)
En översättning av texten till nutidssvenska: Torkel och Fulluge lät hugga denna häll och göra bron efter Sten, sin fader. Olev högg.

Runristning på sten (L2014:425)

Jarlabanke reste flera runstenar som berättade att han hade röjt väg och byggt broar. När han gått bort reste hustrun Kättilö och sonen Ingefast en sten efter
honom. Den står just vid Fällbro. På stenen nämns byggandet av en bro. De ristade hällarna vid Fällbro nämner också byggandet av en bro. Det kan vara frågan om ombyggnader eller reparationer av en och samma bro.

Om bilden: Runristning på sten 80 meter norr om Fällbro bro (L2014:425)
En översättning av texten till nutidssvenska: Ingefast lät resa stenen och göra bron efter Jarlabanke, sin fader, och Joruns son, och Kättilö lät (resa stenen) efter sin man. Öpir ristade.